Nu ska jag berätta om en lustig sak som hände mig. Det var tidig första december morgon, jag stod vid fönstret och beundrade det vita snö täcke som lagt sig över vår gräsmatta och sedan skyndade jag mig att ta på mina kläder sedan sprang jag till hallen satte på mig mössa, vantar, överdragsbyxor, skor och jacka sedan rusade jag genom dörren och sprang ut i snön och innan jag visste ordet av det hade jag trillat och landat på magen. Åå vad härligt det var att känna den svalkande snön inanför kläderna. Sedan kom jag plötsligt på att det var söndag idag och nästa dag skulle jag till skolan! Usch vad tråkigt jag länktade efter att lovet skulle komma. Efter jag hade trötnat på att vara ute gick jag in och började skriva önskelista. Fast jag kom inte på något annat att skriva än en häst, jag var en sådan som var medryttare och var i stallet nästan varje dag. Efter att jag kände att jag inte skulle komma på något annat gick jag och gjorde frukost, det fick bli rostad macka med ost och ett glas mjölk. Efter frukosten satte jag på mig mina ridkläder och cyklade till stallet. När jag kom till stallet var det is kallt och det var lite jobbigt men jag hade vant mig vid kylan. Istället för att stå och huttra i kafeterian gick jag in till Ice min medryttar häst, Ice var svart med fyra vita strumpor. Jag ryktade henne ,svampade hennes ben, kratsade hovar och sedan satte jag på sadel och träns. När jag var klar ledde jag upp henne till utebarnan och satte upp. Vi skrittade några varv och sedan red vi ut i skogen, jag visste en perfeckt väg vi kunde ta. Vi travade in på stigen i skogen och efter en stund kom vi till den stora ängen och så klart började hon galoppera i väldig fart över ängen. Men efter en stud saktade hon av till skritt och vi han skritta en liten bit innan min telefon ringde, jag tog upp den ur fickan och svarade och det var mamma, jag fick en rejäl utskällning för att jag bara hade gett mig iväg till stallet utan att säga till eller äns lämmna en lapp. Efter det långa samtalet med mamma märkte jag att vi hade kommit till en stig jag inte kände till. Hjälp! Vart var jag, jag tog upp mobilen och skulle precis ringa mamma men bateriet dog. Vad skulle jag göra nu? Då kom jag på att det var snö vi red på och att det skulle vara hur enkelt som helst att följa spåren tillbaka till ängen och tillbaka till stallet. Jag vände Ice och började få henne att gå i hennes egna spår tillbaka. Men både jag och Ice var mycket spraliga så jag skänklade på genne och hon började genast att galloppera hemåt. När vi var inne i stallet och efter jag hade ryktat av henne och lite annat gav jag henne mat och nytt färskt vatten. Medans hon åt putsade jag sadel och träns. Efter hon hade ätit upp tog skulle jag henne till hagen men hon rymde ur mitt grep! Jag började springa efter henne, jag trodde hon skulle springa in i skogen men nej plötsligt tvär stannade hon och vände sig om och började skritta mot mig. När hon var framme vid mig buffade hon mig lite lätt på magen, nästan som hon ville säga förlåt. Jag tog tag i grimskaftet igen och började leda hene mot hagen igen och den där gången lydde hon mig som en liten ängel. Efter jag hade släppt henne i hagen mockade jag gjorde i ordning hennes hö påsar och sopade stall gången och efter allt det plus lite till tog jag in henne till hennes box. Efter en liten stund började kontors telefonen ringa jag sprang och svarade det var Ice ägare som ringde och sa att hon skulle sälja Ice! Jag frågade förskräkt varför och hon svarade att hon hade för lite tid och så sa hon också att jag inte fick komma till stallet och vara medryttare på henne längre och så sa hon också att hon inte kommer att sälja henne för än den 22 december! Jag slängde luren i golvet sprang ner till Ice och kramade henne, jag tänkte att det här var den sista gången jag träffade min unerbara Ice! Efter den där obehagligt långa kramen sprang jag ut till min cyckel och cycklade hem, väl hemma sprang jag upp för trappan in i mitt rum och slängde mig i sängen och grät. Pappa och mamma knackade på min dörr flera gånger men jag vägrade öppna. Efter en stund somnade jag och drömde massa hemska drömmar om Ice. Jag vacknade dagen efter av att mamma viskade i mitt öra att det var skola i dag och det var dax att gå upp. När jag hade vaknat frågade hon mig varför jag varit så ledsen dagen innan, då berättade jag hela historien om att Ice ska säljas och att ägeren inte tillåter mig att hälsa på Ice. Efter det gick jag och borstade tänderna, håret, åt frukost och klädde på mig och sedan satt jag i bilen och deppade i dem 15 minutrarna det tar att åka till skolan men så klart åker jag ju inte ensam till skolan i bilen sitter också mamma, pappa, min lillasyster Wilda och min lillebror Lennox och i bakluckan satt våra hundar Åke och Ludde. När vi var framme gick jag in i mitt klassrum och läste tills klockan var åtta. När klockan var åtta samlade vår fröken Annete oss och lät oss berätta vad vi hade gjort i helgen, men när hon kom till mig sa jag bara kort nej , jag som alltid ville berätta vad jag hade gjort men idag ville jag inte det varför? Då förstod jag Ice! Efter sammligen arbetade jag så att jag fick skrivkramp. På rasten satt jag för mig själv medans jag såg Matilda, Amanda, Sofie, Fanny och Fia lekte volt ABC på gungorna. De ropade till mig' kom Tea' 'Snälla Teresa kom nu'. Jag heter Teresa men kallas för Tea men ialla fall hur de än bönade och bad rörde jag mig inte ur fläcken. På fritids efter skolan brukade jag alltid vara med Filippa, Alva och Ella men nu satt jag bara för mig själv och ritade bilder på min underbara Ice. Flera dagar gick och och tillslut var datumet den 20 december. Jag hade gjort en ny önskelista och där stod det också bara en sak och det var Ice. Det var onsdag och morgonen började som vanligt jag läste ur min tystläsnings bok och Anette läser ur sin högläsnings bok. En tråkig morgon och på fritids blev jag retad för att jag var ledsen sen kom jag på att det var sista dagen i skolan nästa dag skulle det vara lov! Och det hann bli den 23 december innan jag bara brast i gråt för att Ice var borta från mitt liv föralltid, jag tänkte på de lyckliga stunder vi haft tillsammans och de olyckliga tillexempel när hon fastnade med foten i en rot och hon föll omkull och jag trodde att hon hade butit foten men hon hade bara vrickat den lite lätt. Jag somnade mitt i gråten och när jag vaknade hörde jag Wildas glada röst: Det är julafton vakna allihopa det är jul vi ska öpppna jul klapparna NU! Jag gick segt upp och efter mig kom mamma, pappa, lennox, Åke och Ludde. Vi satte oss vid granen och Wilda började öppna sina sedan lennox, pappa, mamma och sist men inte minst jag. Jag fick en sadel, ett träns, massa rykt saker och en lapp där det stod: Du och jag ska åka till ett ställe och där finns en överaskning som väntar från pappa. Pappa frågade om jag ville åka nu och det ville jag, pappa satte på mig ögonbindel och sedan åkte vi. Efter en stund stanade bilen och jag blev led ut och sedan fick jag ta av mig ögonbindeln och framför mig stod Ice! Jag sprang fram till henne och sa: jag ska aldrig lämmna dig igen. Sedan frågade jag pappa hur? Pappa svarad att mamma hade berättat hur ledsen jag varit och om att Ice skulle säljas och då bestämde han sig för att köpa henne. Då gick jag fram till Ice och viskade i hennes öra: ett riktigt julmirakel eller hur?

Denna berätelse har jag också lagt upp på min andra blogg: Horse--Life.bloggplatsen.se detta her inte hänt mig.

Av: Tindra.

Det var en gång en flicka som hade en hemlighet som hon skulle bära hela livet ut och det ska jag berätta för er om nu. Det var en solig vanlig skol dag för nästan alla iallafall, för Tea som den här berättelsen handlar om var det fullmåne. Fullmånen skulle göra Tea till hennes riktiga ja.....en varg. Tea hade växt upp med vargarna sedan hon var fyra år och vilse i skoge, då var vargarna de ända hon kunde lita på. Men den där gåvan som gjorde henne till varg hade hon föts med men ingen vet hur. Hon gick i en vanlig skola, med nästan vanliga föräldrar, ett nästan vanligt hus och vanliga kompisar. Hon går i Beckaskolan 5B, alfahonan och alfahanen är hennes föräldrar, hon bor i en lya i skogen och hennes få kompisar var jag, Klara och Amanda vi de ända kompisar som hon hade förutom vargarna förstås. När hon föddes satte hennes riktiga föräldrar in henne på kö i beckaskolan och hennes talförmåga har vuxit desto mer hon pratar med sina kompisar. Hennes vanliga liv var att komma hem till lyan, fånga mat och sova. Eller vanligt liv föresten vad är det egentligen. Men iallafall ska jag berätta. Hon vaknade tidigt på 1 januari morgonen, hon vacklade trött fram ur lyan fram till den stora sten högen utanför hon lyfte sitt huvud mot himmlen och ylade ett skarpt ylande som fick alla vargar att vakna. Alfahanen hade bett henne att väcka alla så tidigt som möjligt för ett möte. När alla hade satt sig i en ring framför alfahanen började han att berätta på deras varg språk att varg jakt sesongen var i full gång och att alla måste vara på sin vakt. Efter mötet gick han fram till Tea och sa dax att gå till skolan. Jag gick utan några men eller suck. Skogen var härlig vit snö som låg på marken och fullt av små djur, Teas älskningsrätt speciellt ekorrar. Nu var hon äntligen framme på skolgården, hon tittade på klockan det var en halvtimme klar så hon passade på att springa till skogen och göra av med energi så att hon inte var lika spralig på samlingen. Men då hörde hon plötsligt skottet. Hon förstod en i deras varflock hade blivit skjuten hon ylade det högsta hon kunde då hörde hon ett plågat ylande tillbaka det var.. Det var... Alfahanen som blivit skjuten Teas pappa. Hon blev rasande och när hon blir så rasande blir hon en varg och du kan förstå hur barnen på skolan skrek av rädsla men hon brydde sig inte om något annat än att rädda sin pappa. Hon sprang och sprang och när hon var framme vid lyan var det försent, han var död. Alfahonan kom fram till henne där hon satt och grät, hon sa att alfahanens sista ord var: Skydda Tea hon är vår nya alfa. Då förstod Tea vad alfahonan precis sakt och det var att hon skulle bli den nya alfan och det innebar att hon behövde skydda flocken mot all fara som lurade mellan träden. Hon skälde till de andra vargarna och sa att innan hon hjälper flocken med att fixa mat måste hon göra en sak. Den saken var att utreda det som hänt på skolan men det gick inge vidare. Frida skolans populäraste tjej hade sett allt och nu började hon sparka och spotta på Tea och kallade henne misfoster.Det hade sammlats en gäng runt Tea som nu var i full gång med att sparka, spotta och säga dumma grejer till henne. Tillslut låg hon bara på marken och gnällde men det blev tillslut till ett högt morrande, hon kastade sig över Frida och började bita och riva henne. Men då tog Frida ett strypgrep runt Teas hals och då hörde Frida ett kväft ylande från Tea. Ett ylande hördes tillbaka det var alfahonan som ylade. Det gick några minuter och Tea hade knappt någon luft kvar men precis innan hon trodde att det var försent kom vargflocken springandes in på skolgården hämtade Tea och sedan var de borta och jag såg inte till Tea på ett år. Fast en dag i skolan låg det en lapp i min låda där det stod: Hej Sandra jag kommer aldrig komma tillbaka men kan du göra mig en tjänst att förklara för alla att de dem sett bara hade varit inbillning. Jag saknar dig men du kan väl komma och hälsa på i varg lyan någon dag/ Tea. Sedan efter jag övertalat alla att det bara var bluff hälsade jag på Tea minst en gång i veckan. Resten av historien är en hemlighet man aldrig kommer att ta reda på.Av: Tindra

Jag känner sanden mellan tårna och solen mot min kropp. Plötsligt kommer en våg som sköljer av mina fötter. Sedan ser jag den där hemska Clas, min mattelärare, han kysser mamma på munnen. Länge. Idag ska dom gifta sig, det är så hemskt!! Men det finns ju fördelar också och det är att mamma har lovat att jag ska få en moppe, och så är vi ju i Frankrike "kärlekens stad" som mamma alltid säger. Men själva tanken av att jag kommer att få bo med matte Clas och hans vidriga dotter Elsa, ger mig spykänslor. Elsa går i samma klass som jag, 9 B i rum 209 på kunskapsskolan . Elsa är populärast i hela 9:an både i klass 9 A,B och C. Hon är jätte kaxig och dum. Som till exempel när jag skulle ta emot priset för bästa betyg så knäppte hon upp min bh precis innan jag skulle gå upp på scenen, så att jag fick stå där och hålla i den så att den inte skulle åka av. Men jag försöker att skaka bort tanken från mig och sätter mig ner i sanden. Jag försöker tänka på något annat än den där hemska händelsen.
- vad sitter du och grubblar över?
Jag vänder mig om och ser att det är mamma med sin långa klänning och den underbara slöjan och släpet hon har efter sin klänning.
- Att jag kommer att må pyton av att sitta och äta frukost tillsammans med matte Clas och kaxiga Elsa, svarar jag dystert.
- Jag vet att du inte gillar detta men då måste förstå att jag faktiskt älskar Clas, säger hon.
- jag vet att du älskar honom men varför just honom?? Säger jag till henne.
- För att.. För att... För att jag kände att det liksom.. Hur säger man.. Det liksom.. Det "Dingade" kom nu bröllopet börjar nu ju!! svarar mamma.

- Visst.. svarar jag ännu en gång med en trumpen min och ett brustet hjärta.

Det är ett väldigt tyst bröllop. Alla inne i kyrkan sitter helt tysta, det ända man kan höra är damer som snyftar och prästen som talar. Tillslut kysser mamma Clas på munnen och alla snyftningar byts ut mot skratt och jubel. nu står alla i kyrkan med med händerna uppe i luften och alla är superglada. Det är bara jag och Elsa som är ledsna och sura. sedan lyfter clas upp mamma, han går mot dörren och sedan sätter dom sig i bilen med mig och Elsa gående efter. vi sätter oss i limosuinen. långt ifrån varandra. jag känner hur mina ögon blir våta och jag känner hur några tårar rinner ner för min kind och jag försöker hålla imot dom men det går inte. jag är tvungen att sätta mitt bruna och lockiga hår framför mina ljusblåa ögon för att det inte ska synas att jag gråter.

- Gråter du också? frågar Elsa. jag tittar upp på henne och ser att hon också gråter.

- Ja, säger jag kort. sedan undrar jag varför Elsa för en gång skull säger något snällt mot mig, det måste finnas en hake eller en dum andledning till varför.

- det finns ingen hake eller något sådant till varför jag säger en snäll sak mot dig, säger hon som om hon kan läsa mina tankar.

- hur visste du att jag tänkte på det? frågar jag henne.

- jag vet det bara,  eftersom jag alltid är dum mot dig så tror jag nog du undrar varför jag plötsligt blir snäll. men bli inte van, säger hon till mig. och då förstår jag att det inte kommer vara länge.

efter en stunds grubblande så kommer vi äntligen fram till flygplatsen. jag kliver ur limousinen och känner lukten av bränsle, går till bakluckan och öppnar bagageluckan för att hämta min väska. jag tar ut den och drar upp handtagen och börjar att rulla den mot ingången.

- Vänta Emilia! ropar mamma till mig. jag stannar och vänder mig om. Jag ser att mamma har bytt om medan hon var i bilen. det har inte jag eller Elsa gjort. men det struntar jag i. när alla äntligen kommer fram till mig så börjar jag gå. vi går igenom säkerhetskontrollen och går sedan till vår gate. jag tittar på skylten. det står att planet står på plats 15. men jag tittar på fel upptäcker jag det planet går till Stockholm. jag tittar på den andra skärmen den ska till Umeå och att planet står på plats 16. jag, Elsa, mamma och Clas går dit och sätter oss på planet. när vi har åkt i en timme så börjar planet att skaka.

- damer och herrar, planet kommer att störta men ta det lungt och sätt på er era syrgasmasker, säger kaptenen.

sedan känner jag ett duns mot huvudet och jag ser ett svart ljus sedan ett vitt...jag förstår nu att jag är död..

Av:Moa

Hej detta är min och tindras novellblogg. Jag heter Moa och älskar att skriva!! Tindra och jag är nästan likka gammla. Jag är 11 år och tindra är 10!! Detta hoppas vi ni kommer att gilla!! Besök även tindras blogg som heter horse--life.bloggplatsen.se Vi kommer att skriva vem som har sjrivot novellerna sedan så ni vet vem ni ska berömma ( om ni vill det! )👍👍