Jag känner sanden mellan tårna och solen mot min kropp. Plötsligt kommer en våg som sköljer av mina fötter. Sedan ser jag den där hemska Clas, min mattelärare, han kysser mamma på munnen. Länge. Idag ska dom gifta sig, det är så hemskt!! Men det finns ju fördelar också och det är att mamma har lovat att jag ska få en moppe, och så är vi ju i Frankrike "kärlekens stad" som mamma alltid säger. Men själva tanken av att jag kommer att få bo med matte Clas och hans vidriga dotter Elsa, ger mig spykänslor. Elsa går i samma klass som jag, 9 B i rum 209 på kunskapsskolan . Elsa är populärast i hela 9:an både i klass 9 A,B och C. Hon är jätte kaxig och dum. Som till exempel när jag skulle ta emot priset för bästa betyg så knäppte hon upp min bh precis innan jag skulle gå upp på scenen, så att jag fick stå där och hålla i den så att den inte skulle åka av. Men jag försöker att skaka bort tanken från mig och sätter mig ner i sanden. Jag försöker tänka på något annat än den där hemska händelsen.
- vad sitter du och grubblar över?
Jag vänder mig om och ser att det är mamma med sin långa klänning och den underbara slöjan och släpet hon har efter sin klänning.
- Att jag kommer att må pyton av att sitta och äta frukost tillsammans med matte Clas och kaxiga Elsa, svarar jag dystert.
- Jag vet att du inte gillar detta men då måste förstå att jag faktiskt älskar Clas, säger hon.
- jag vet att du älskar honom men varför just honom?? Säger jag till henne.
- För att.. För att... För att jag kände att det liksom.. Hur säger man.. Det liksom.. Det "Dingade" kom nu bröllopet börjar nu ju!! svarar mamma.

- Visst.. svarar jag ännu en gång med en trumpen min och ett brustet hjärta.

Det är ett väldigt tyst bröllop. Alla inne i kyrkan sitter helt tysta, det ända man kan höra är damer som snyftar och prästen som talar. Tillslut kysser mamma Clas på munnen och alla snyftningar byts ut mot skratt och jubel. nu står alla i kyrkan med med händerna uppe i luften och alla är superglada. Det är bara jag och Elsa som är ledsna och sura. sedan lyfter clas upp mamma, han går mot dörren och sedan sätter dom sig i bilen med mig och Elsa gående efter. vi sätter oss i limosuinen. långt ifrån varandra. jag känner hur mina ögon blir våta och jag känner hur några tårar rinner ner för min kind och jag försöker hålla imot dom men det går inte. jag är tvungen att sätta mitt bruna och lockiga hår framför mina ljusblåa ögon för att det inte ska synas att jag gråter.

- Gråter du också? frågar Elsa. jag tittar upp på henne och ser att hon också gråter.

- Ja, säger jag kort. sedan undrar jag varför Elsa för en gång skull säger något snällt mot mig, det måste finnas en hake eller en dum andledning till varför.

- det finns ingen hake eller något sådant till varför jag säger en snäll sak mot dig, säger hon som om hon kan läsa mina tankar.

- hur visste du att jag tänkte på det? frågar jag henne.

- jag vet det bara,  eftersom jag alltid är dum mot dig så tror jag nog du undrar varför jag plötsligt blir snäll. men bli inte van, säger hon till mig. och då förstår jag att det inte kommer vara länge.

efter en stunds grubblande så kommer vi äntligen fram till flygplatsen. jag kliver ur limousinen och känner lukten av bränsle, går till bakluckan och öppnar bagageluckan för att hämta min väska. jag tar ut den och drar upp handtagen och börjar att rulla den mot ingången.

- Vänta Emilia! ropar mamma till mig. jag stannar och vänder mig om. Jag ser att mamma har bytt om medan hon var i bilen. det har inte jag eller Elsa gjort. men det struntar jag i. när alla äntligen kommer fram till mig så börjar jag gå. vi går igenom säkerhetskontrollen och går sedan till vår gate. jag tittar på skylten. det står att planet står på plats 15. men jag tittar på fel upptäcker jag det planet går till Stockholm. jag tittar på den andra skärmen den ska till Umeå och att planet står på plats 16. jag, Elsa, mamma och Clas går dit och sätter oss på planet. när vi har åkt i en timme så börjar planet att skaka.

- damer och herrar, planet kommer att störta men ta det lungt och sätt på er era syrgasmasker, säger kaptenen.

sedan känner jag ett duns mot huvudet och jag ser ett svart ljus sedan ett vitt...jag förstår nu att jag är död..

Av:Moa

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vaknade av att jag hörde någon skramla i köket. Det var säkert Maja som ville komma åt chokladkakorna som jag hade gjort. Jag klev upp ur min säng och gick fram till fönstret. Det hade kommit snö!!!! Jag såg hur dom vita snöflingorna landade på d...

Nu ska jag berätta om en lustig sak som hände mig. Det var tidig första december morgon, jag stod vid fönstret och beundrade det vita snö täcke som lagt sig över vår gräsmatta och sedan skyndade jag mig att ta på mina kläder sedan sprang jag till hal...

Det var en gång en flicka som hade en hemlighet som hon skulle bära hela livet ut och det ska jag berätta för er om nu. Det var en solig vanlig skol dag för nästan alla iallafall, för Tea som den här berättelsen handlar om var det fullmåne. Fullmånen...

Hej detta är min och tindras novellblogg. Jag heter Moa och älskar att skriva!! Tindra och jag är nästan likka gammla. Jag är 11 år och tindra är 10!! Detta hoppas vi ni kommer att gilla!! Besök även tindras blogg som heter horse--life.bloggplatsen....